felixfilurochlinuslinslus

Igår då jag skulle bege mig iväg till akuten så var jag ganska snurrig i "bollen" så mamma hjälpte mig på med skorna.Jag såg att hon tog fram mina snowjogging men jag var för trött och slut för att protestera.Brukar bara ha dem då jag är ute och leker med barnen, då är de suveräna, men dem är ju såå fuula!
i alla fall, då jag kommer upp på sjukhuset så får jag komma in ganska snabbt för att de ska ta ett ekg. Då jag ligger där på britsen så kommer "min" sköterska. En ganska ung kille som ser ganska bra ut. Jag mådde då tillräckligt bra för att tänka"typiskt, naturligtvis ska det komma en ung snygg kille till sköterska då jag ser ut som..ja jag vet inte vad... en trött utarbetad tvåbarnsmamma med två GIGANTISKA vita snowjogging på fötterna kanske." I nästa sekund lugnade jag mig själv genom att tänka" precis som om han har tid att bry sig om hur patienten ser ut eller har på sig".......precis då märker jag hur han drar upp mina byxben för att fästa några av "sugpropparna" till ekg:n på vaden(????) och samtidigt hör jag honom säga"snowjogging" med en lite förvånad och fnissande stämma. "åh nej" tänkte jag. Jag försökte kaxigt att säga ja.. de är inte fina men såå sköna o varma. Precis då jag sagt det så insåg jag"åh nej, jag har blivit en äkta tant"
Han skrattade och sa ngt om att de inte kunde vara sköna och ngt om att det inte fanns ngn fotled(?) i dom o dementerade inte att dem var fula. Vi fortsatte att skämta vidare om dessa fula skor, medans jag svor för mig själv att hur sjuk jag än blir ska jag inte bege mig iväg i mina snowjogging.